Yours Truly, Angry Blog

Igår bestämde jag, Johanna och Andreas oss för att det var läge för att träffas över ett par öl och avhandla den gångna sommaren. Öl efter öl försvann ner genom min hals och man kan med lätthet säga att det blev lite för mycket av det goda, så här kommer kvällens händelser i kronologisk ordning:

1. Markus leker sprinter, faller och skrapar upp höft och armbåge
2. Andreas skriker "fan vad du var klimatsmart då, din jääävel!", till förbipasserande cyklist.
3. Johanna frågar Andreas varför Ida, hans flickvän, inte ville följa med. Andreas svarar "för att hon tycker att Markus är så satans pretto och inte fattar att jag kan umgås med honom"
4. Markus sjunger "vi är kukarna hammarby" över hela hela Umeå.
5. Markus skäller ut vakt som vill se kår-legitimation.
6. Markus skäller ut garderobspersonal som inte kan bjussa på den lilla enkrona som saknas.
7. Johanna pussar kille på kinden för en krona, Markus blir sned.
8. Markus kallar bartendern för värdelös.
9. Ful teknolog dansar med Johanna, Markus klämmer om kuken på honom.
10. Markus och Andreas bälgar i sig sprit.
11. Kräks
12. Taxi
13. Kräks
14. Johanna bäddar ner Markus i sängen. Johanna är snäll.
15. Sömn

Jag är 22 år, helt klart ett par år för gammal för att bli redlös och bråka på krogen(till mitt försvar är Andreas 24, och har idag ingen aning hur han kom hem). Nåja, igår höll jag brandtal om sanning och rätt, idag vill jag spy i en vattenklosett. En slagen man på eget grepp är vad jag är, skamsen och mörbultad. En lugn kväll ikväll, klockan är snart halv tio och jag ska snart släpa min lekamen till sängs.
Over and out, med Tiger Lou's last night they had to carry me home i huvudet.

nu ska johanna piskas

Jag kan inte sova. För ett par timmar sedan var jag så trött att jag trodde jag skulle fall i bitar, men nu är det som bortblåst. Jag sitter med datorn i sängen, med Johanna liggandes intill mig, stilla sovandes. Hon ger ett så fridfullt intryck när hon sover. Bortsätt från bröstkorgens små rörelser, i takt med hennes tunga andning, ligger hennes kropp helt stilla. Det ger mig något att se henne så, ett lugn och en känsla av att allt man kan göra är att ta det lite lungt och bara vara, trots att klockan snart är fem och sömnen inte vill infinna sig. Sänglampan kastar ett mjukt sken över hennes ansikte, skuggan förstärker hennes vackra drag och ljuset lyfter fint fram de blonda partierna i hennes hår.

Jag försöker hela tiden få in i mitt huvud att vår vistelse här på Mariehem är permanent, att det inte kommer något datum i kallendern då det är slags för någon annan "hemfärd". Hela koncepter känns nästan för stort för att greppa, som att jag inte riktigt vågar släppa ut den obesinnade lycka som bubblar inom mig. Nu är vi här i alla fall, i vår lägenhet, i vårt hem, platsen där vi sover om nätterna och stället som fylls av saker som inte bara är hennes eller mina, utan våra. Det här måste vara belöningen efter en sommar fylld av saknad, frustration, oro och ytterligare en myriad av obehagliga, mörka och uppgivna känslor. Jag är vid regnbågens slut nu, sommaren nollsju, den förbannade sommaren, är äntligen förbi och jag har henne kvar vid min sida. Nu börjar ett liv på riktigt, efter månader av längtan står jag nu slutligen på startlinjen, med kvinnan jag älskars hand i min. Hennes är nätt och feminin, medan min delar drag med en skogshuggares. Ändå känner jag hur väl hennes vilar i min, precis som om min skapades för att vara som ett embalage för hennes hand, det vackra innehållet.

Hon har vänt sig om mot mig, en liten glipa syns mellan ögonlocken och för en stund kan man nästan tro att hon tittar på mig. Hennes hår har lagt sig över hennes ansikte, med ett lätt pekfinger drar jag försiktigt undan det. Johanna sover så tungt att hon inte reagerar när mina fingrar nuddar vid henne, det är skönt, jag vill för allt i världen inte väcka henne.

Klockan är 0455 och Markus Lindgren stämplar ut för kvällen.
God Natt

Tillbaka i Umeå, det hela känns underbart, HON är underbar

Kräftskiva igår med Johannagranne+ annat löst folk.
Festen i sig, var väl kanske inte en av de jag kommer komma ihåg när jag ligger inför döden, men det var ändå trevligt att få ett ansikte på några av de som Johanna pratat om. Carro har jag i alla fall konstaterat att jag tycker om, där uppvisade Johanna god smak.

Nåja, vi flydde den sjunkande festen hyffsat tidigt. När vi kom hem till Johanna stötte vi ihop med hennes föräldrar som var på väg i motsatt riktning, mot krogen. Nisse slog igång en Springsteen-DVD åt oss från the rising-turnén, vilket var perfekt för en salongsberusad kväll som denna. Nisse är skön.
Jag och Johanna dansade till Springsteen, kysstes som om det vore första gången och hade det riktigt, riktigt underbart. Hon är.. ja, allt.

Igår kom vi hem efter några underbara dagar i Estland. Johanna har varit allt det jag kom ihåg och längtat efter, vacker, rolig och aldeles underbar.

Efter att ha arbetat natten till igår tog jag mig hem till mina föräldrars hus. Eftersom att jag två timmar senare skulle befinna mig i familjens bil, på väg till kallax flygplats, ansåg jag attdet bara skulle vara dumt att sova något alls. På Kallax var allt kaos, röntgenmaskinen var trasig, vilket innebar jätteköer vid incheckningen. Väl på flyget kunde jag inte stå emot utan somnade tungt, för att sedan vakna i stockholm, med en jobbig känsla att jag snarkat högt. På Arlanda växlade jag pengar och käkade, sedan bar det av till Västerås. Jag åkte med flygbussen och kunde under resans gång konstatera att jag och Johanna nog ska bo i Sigtuna, någon gång i framtiden.

När bussen rullade in mot Västerås började jag känna mig, well,.. nervös. Jag hade ju inte sett henne på så länge och visste inte riktigt hur jag skulle hantera det. Jag blir så ibland kring henne, jag tror det beror på det stora frågetecknet som snurrar i mitt huvud, kring varför en sådan som hon är med en sådan som jag. Jag njuter av det i all fall, även om det faller bortom all världens logik. Hon ger mig en lycka och en känsla av fullkomlighet som jag aldrig upplevt tidigare.

Då såg jag henne, sittandes i en busskur, väntandes på mig. Hon var så vacker, så underbart vacker. Jag sprang till henne, omfamnade henne och kysste henne så mitt huvud fick kortslutning, -på ett bra sätt. Hennes kropp vara inlindad i en lätt sommarklänning och solen lyste upp de blonda partierna i hennes hår. Jag kände lyckan bubbla i mig, tröttheten försvann och för en stund svävade jag fritt i luften.

Vi tog bussen till Norra Malmaberg, och hela tiden höll jag hennes hand. Vi kom fram till Lövstagatan och hennes föräldrars hus. Där spenderade vi eftermiddagen och kvällen med allt som jag saknat som innehåll.;  kyssar, samtal, promenad, sex, god mat och ja,allt som är jag och Johanna. Hon gör mig så fruktansvärt lycklig, och att som nu, bara få ligga här intill henne gör att jag mår bättre än någonsin. Idag åker vi till Estland, och jag har på känn att det här, vår första gemensamma resa, kommer bli en underbar upplevelse. Nu ska jag pussa på henne, pussa på henne tills hon vaknar. Jag behövde bara skriva av mig, det har varit så överväldigande,  och den här dagen och natten har bekräftat det jag egentligen redan visste, jag ska gifta mig med den här kvinnan.

Slogs just av att min hjälte Chuck Klosterman är slående lik Teddy DuChamp i "Stand by me"


Svaret på frågan är: Sugosex

...om man nu väljer att kalla de boende på gruppbostaden där jag arbeter för gänget. Knappt halva passet avverkat och minuterna kryper verkligen sakta förbi. Det känns som jag inledde arbetspasset någon gång i förra veckan, och att jag sedan dess vandrat omkring här, utan mat, sömn eller andra nödvändigheter. Imorgon klockan 1045 lyfter flyget som ska ta mig till stockholm, därifrån åker jag buss till västerås och så småningom ska jag förhoppningsvis närma mig Norra Malmaberg och Johannas famn någon gång kring tresnåret. Ett tag kändes det verkligen som att den här sommaren aldrig skulle ta slut, eller i alla fall inte den delen av den som spenderats i Boden. Jag har saknat Johanna och Umeå och har mest bara jobbat här. På arbetsläger i min föredetta hemstad, typ. Nåja, det finns förstås ljusglimtar i det hela också, jag har ju till exempel fått möjlighet att umgås med en del goda vänner och med min familj. Jag och Kristoffer har verkligen hängt konstant den här sommaren, och det, plus samtalen från Johanna har fått fungera som min livlina. Johanna ja, nu åker jag som sagt ner till henne, för att sedan åka vidare till Estland nu på torsdag. Det känns som det kan bli hur bra som helst, min första lilla semester med henne. Efter Estland väntar en tid i Västerås där tanken är att jag ska bekanta mig lite ytterligare med hennes värld. Någon gång i slutet av månaden bär det sedan av till Umeå igen, till vår lägenhet. Det känns så sjukt bra att säga det, "till vår lägenhet", nu är hon ju fast hos mig, nu kommer hon inte undan!
Måndag den tredje september börjar jag läsa engelska etapp 1. Jag har fått all kursinformation och det ser faktiskt riktigt bra ut. Dessutom ska det bli skönt att få plugga lite på riktigt! Känner mig lite sugen på att återuppta radiojobbet igen, men jag vet inte, det tog så galet mycket tid senast, så någon musikchef blir jag nog inte igen.
Nu ska jag gå en liten rond och kolla läget på mina boende, blöjbyte is the shit(gruppbostadshumor)

Föresten, vilken är den ultimata åldern för en finska?

Johanna har underben, det är säkert. titta!

Då var den sista sovande natten avklarad. Nu är det bara två jobbnätter kvar, sen sitter jag på ett flyg på väg ner till min älskade johanna.

I Stockholm pågår den årliga Pridefestivalen och årets upplaga har stött på ovanligt mycket kritik för dess invigningstalare. Temat för året är idrott och personen som i år fått den äran heter Glenn Hysén, före detta svensk landslagsman och kultback i Liverpool. Utnämningen av invigningstalare har i tidningarna ansetts varit mycket kontroversiell, då denne en gång misshandlat en homosexuell man som antastade honom på en flygplats i Frankfurt. Den homosexuelle mannen hade upprepade gånger gjort närmanden mot Hysén, som gång på gång avböjt. När mannen sedan fysiskt antastade Hysén genom att ta honom i skrevet fick således Glenn nog och klappade till mannen. Det hela har i tidningarna beskrivits som ett hatbrott, och en skribent gick så långt att han menade att Glenns agerande kan liknas vid då en homosexuell ishockeyspelare mördades utanför en nattklubb i Västerås 1995. Det är ett absurt resonemang, då Västeråsmordet mer eller mindre var överlagt, då mördaren väntade utanför krogens portar, för att senare attackera offret beväpnad med kniv. Det Glenn Hysén gjorde var att freda sig mot en man, som på alla sätt uppträdde på ett opassande sätt mot honom. I dagens NSD skriver skribenten Sophie Gunnarsson: "För mig står Glenn Hysen för mycket av det sportens värld borde se till att göra sig av med och definitivt inget Stockholm Pride borde beblanda sig med. Istället för Hysens okunskap, machoinställning, fördomsfullhet och heteronormativa och bakåtsträvande syn på familj, relationer, kön och sexualitet skulle jag hellre se en eller flera stolta hbt-personer på scenen ikväll i Pride Park i samband med invigningen."
Utifrån ovanstående citat måste man nästan utgå ifrån att Sophie Gunnarsson personligen resonerat med Glenn Hysén, då hon känner att hon har nog på fötterna för att kunna uttala sig så kraftigt om  Hyséns heteronormativa och bakåtsträvande syn på familj, relationer, kön och sexualitet. Jag har utan framgång letat artiklar eller klipp där Glenn Hysén uttalat sig i dessa frågor. Nej, det känns snarare som att Sophie helt sonika utgår ifrån att en traditionellt mansdominerad värld, som sportens, av sin natur är HBT-fientlig. Och är fallet så, Sophie, så är det DU, och inte en gammal landslagsback, som skapar friktioner mellan det som DU uppfattar som normativt och hbt-världen.
-----------------------
Vidare tycker jag också att det kan vara dags att tänka över hur Pridefestivalen bör se ut i framtiden. I dagsläget är den bilden som kablas ut i media bara en sådan som bigotterna vatten på sin kvarn. Vi ser glitter, glam och dans till schlagermusik. För en människa i mer urbana regioner kan det nog vara ganska lätt att se förbi det hela som ett roligt inslag. Men jag tror ofta att människor från mindre orter och glesbygden kan få en väldigt onyanserad bild av vad homosexualitet innebär. Att vara bög kan för dessa vara likamed att spöka ut sig i glittriga kostymer och att vara flata skulle innebära att vara manhaftig. Jag är fullkomligt övertygad om att tillställningar, så som Pride, försvårar verkligheten för alla de homo- och bisexuella som lever på mindre orter. Nej, det pride, eller åtminstånde den delen av pride som vi får se, gör idag är att skapa en vulgariserad bild av en grupp människor som egentligen är ett precis lika naturligt inslag i samhället som alla andra människor.