Yours Truly, Angry Blog

jag har flyttat, numera återfinner ni mig på markuslindgren.blogg.se.

Jag klarade lingvistiktentan och jag är så jävla nöjd med mig själv! Mer än hälften av klassen kuggade, big up to me!

I natt såg jag äntligen The future is unwritten.
Det låter fånigt att säga att man saknar en människa man aldrig kände, men fan, jag saknar Joe, han betydde, och betyder, väldigt mycket för mig.

Ikväll var vi på födelsedagsfest. Karl blev 28, men det bleknar i förhållande till det andra som hände; Jenny friade och inte ett öga var torrt.
tack vänner, det är ett minne för livet.

Igår hade jag klassfest här. Det blev en rolig kväll, tråkigt nog utan större skandaler.
En sammanfattning följer under dagen.

Varför är det så att så fort jag träffar en människa jag omgående känner att jag ogillar så visar det sig att de är skansen- och/eller gunnersfan?

ei tippa tapa ja ämpäriin ei huku

Jag snubblade just in på en facebook grupp som uppmannade folk att sluta upp bakom parollen: 400 personer hejar på ett slumpvist utvalt knattelag i en match.
Det hela är en fantastisk idé, men jag vill som vanligt ta det ännu längre...Vi bildar firma!

----

På torsdag är det Factory som gäller igen, så ratta in radion på 102,3 eller klicka er in på umeastudentradio.se.
22 är tiden, ni gör bäst i att lyssna!

Lisa Magnusson är så förbannat dålig

Jag längtar så det gör ont

Igår såg jag och Johanna ett avsnitt av Lost som till stor del handlade om tidsförflyttning.
Idag vaknar jag av att det låter från brevinkastet, men sömniga steg drar jag mig ditåt och döm av min förvåning när jag ser en bunt kuvert poststämplade mellan den 4e och 7e Juni 2007 där.
Genomnojjig slänger jag mig på min mobiltelefon för att kolla datumet: 20080301.
Konstigt, konstigt.

...men får inte ur mig ett ord.

ny bloggdesing istället

I had my first day as a teacher trainee today. When I was supposed to introduce myself in front of a class of 17-year-olds my head just snapped and started to talk in some Mary-fookin'-Poppins kind of way . I really need to learn to handle myself in pressured situations, instead of commin' of as some kind of arrogant British aristocrat, or more so, an embarrassing Swede trying to sound like an arrogant British aristocrat.

I just had my hair cut for the first time in ages. For once I kind of liked the hairdresser, since she wasn?t all bullshit about the weather and how interesting weekend work sounded. The haircut? It is ok, at least, even though nothing seems to suit me these days. I guess that has something to do with the extra pounds that I?ve put on during the last couple of months. Anyway, over-and-out, and back to my native language

...kliver libertines tillbaka in i mitt liv

Och så kom våren till Umeå. Jaja, jag vet, det är inte vår enligt SMHI och det kommer säkerligen fler kalla dagar innan det är dags för björkarna att knoppa. Det här spelar emellertid ingen roll, för i mig är det vår ju.
Gårdagskvällen avslutades lite tungt och jag känner att jag genom natten förlöstes och föddes ut till en ny årstid.
Nu värmer solen min panna när jag sitter på min fina uteplats, i anslutning till min fina lägenhet, i mitt fina liv.
Ikväll får vi besök. Vi ska vara glad och dricka öl och lyssna på bra musik. Det här med lediga dagar är fint.

Jag har varit sjukt dålig på att blogga. Vårt internet har inte riktigt fungerat, så den enda tiden jag ha spenderat online har varit på skolan eller hos någon vän, och således har bloggande inte känts aktuellt.

Igår hade vi premiärsändning för Factory, det bästa radioprogrammet i mannaminne. Jag tycker nog att det gick ganska bra, dialogen flöt och vi klarade oss utan några stora tekniska fadäser. Anyway, vi kommer att sända varannan torsdag(jämna veckor) mellan 22 och 23, be sure to check it out, det är MEGA!

I natt drömde jag en mardröm. Det är första gången jag drömt om att jag fastnar i en obehaglig undervisningssituation. Jag var tillbaka som praktikant på min gamla grundskola, Brönjaskolan i Boden, där jag skulle följa Eva-Britt Henriksson i hennes klass. Det är första lektionen som jag själv ska hålla i och Eva-Britt medelar klassen att "Idag ska Markus berätta för er om karboner". Jag fryser till is, jag kan ju ingenting om naturvetenskap, jag vet ju inte ens vad en karbon är(sjukt abstrakt dröm, jag vet). I ren desperation sätter jag igång med en "uppvärmningsövning", med motiveringen att eleverna ska lära känna mig. Jag tänker att jag ska kunna förhala undervisandet om karboner till efter den lilla rasten som jag tror ska komma någonstans i mitten av lektionen. Det visar sig att Brönjaskolan inte tillämpar raster, eftersom att de inte vill att eleverna ska kliva ur "inlärningszonen". Jag känner mig mer och mer pressad, ska jag avslöjas som fullständig novis redan första dagen? När mobilalarmet ljuder flyger jag upp ur sängen, räddad från dessa förbannade karboner.

Till er blivande lärare; läs på ordentligt om karboner så undviker ni att hamna i liknande situationer.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Karbon

Till Ludvig:
Jag vet inte, som övertygad teknokrat och förbudsivrare så skulle jag nog fan ställa mig bakom ett sådant förbud. Jag vet att det kan tyckas vara pretentiöst, och många skulle säkert mena på att man har ett ytligt förhållande till musik om man störs av att personer man inte vill kopplas till lyssnar på samma musik som en själv. Likväl så ser jag bara det här som ett tecken på att musiken för oss uppnåt en närmast religiös roll, och blasfemi får väl ur en sådan synvinkel ifrågasättas. DO NOT TAKE OUR LYRICS IN VAIN!

-------------------------------------------------

Grym grej btw, Daniel gjorde dagen. 30 maj, nostalgi. Daniel, Christian och Markus, som om vi fortfarande var ynglingar i Boden - fast bättre!

kan inre sova, fryser, svettas och nästan dör.

Nyss sa en man på Dr.Phil att 91% av alla män nån gång fantiserat om att döda någon. Inslaget handlade om skolskjutningar och statistiken skulle förmodligen chocka oss. Jag undrar emellertid hur fan de kvarvarande 9% resonerar, personligen vill jag döda människor ett par gånger i månaden. Det är väl förmåga att tygla den typen av känslor som gör så att samhället fungerar. Kontraktsteoretiker menar att vi alla ingår ett gemensamt kontrakt som innebär att vi respekterar andras rätt till att leva, verka och ha egendom, samtidigt som andra lovar att respektera våra rättigheter. Att leta fel och dumheter i Dr. Phil kanske bara är dumt, då det programmet i första hand bör ses som underhållning, men här har amerikanernas paranoia nått hysteriska proportioner.

Daniel, det blir namnet på nr. 2.