pissdag
natt
dåligt
kung
pluggdagar...
johanna är ledig, fusk
Mor och far i Floria, fusk
kryss på råsunda igår, bra
eguren pissade på ellos, bra
ormkillen på idol blev het och johanna kräver frikort, dåligt
måste snart sitta på bussen, dåligt
blir orolig när jag inte har min lön registrerad som framtida insättning, dåligt
frukost, bra
på ub igen
dålig pluggdiciplin
Trött
Idag fyller min far år, så vi säger grattis till honom.
På tal om honom så flyger mina föräldrar till USA idag, för att hälsa på min syster Anna. Lite avundsjuk är jag nog, det var väldigt länge sen vi sågs. Det blir lätt så när man bor på olika kontinenter.
confessions of a misspent youth
In the following text, names have been changed to protect the guilty. Ni vet i alla fall vilka ni är.
Innehållet är inte heller en hyllning till ett osunt sätt, utan snarare ett dokument över hur korkad man, eller åtminståne jag, kunde vara under sin tonårstid. Inget av detta är något jag heller skulle göra idag. Om någon av mina föräldrar läser det här kan jag rekomendera att ni slutar läsa vid den streckade linjen.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Man gör en del konstiga saker under sin gymnasietid. En del saker är sådana som man inte betraktar som särskilt underliga vid tiden för dess utförande, men som i efterhand kan uppfattas som helt galna. De tillfällen som jag närmast tänker har faktiskt en person, David, som gemensam nämnare. Jag vet inte vem av oss som hade katalyserande effekt på den andre, men roligt var det i alla fall. Topp tre listan är i alla fall som följer:
1) Under en lunchrast, före en idrottslektion, går David och jag hem till Lennart. Lennart har varit i Finland och köpt finsk mintlikör. Det är mitt under en skoldag, men vi var unga och spottade definitivt inte i glaset. Minttu och rödvin i ganska stora mängder flyter ner genom våra tonåriga strupar. Själv blir jag lite salongsberusad, medan David blir ganska ordentligt full. Med rundade fötter går vi iväg mot Hildursborg och gymnastiklektionen. Jag frågar David om han verkligen ska gå på gympan, men eftersom David inte är killen som bangar så vill han självklart delta. På idrotten har vi cirkelträning och på fötter i lätt obalans snavar David omkring. Kulmen nås när David, under tiden han skulle passa mig när jag stod på händerna, borrar ner sitt ansikte i mitt skrev.
2) Efter idrottslektion i årskurs ett sitter Jag, David, Hans och Andreas i bastun på Hildursborg. Det är måndag, och eftersom David inte tömt sin väska efter helgens bravader så ligger där en petflaska brännvin. Eftersom vi allihopa var ett gäng ansvarslösa snorungar, så bälgar vi i oss spriten. Alkoholen i kombiation med bastuvärmen gör att vi blir påtagligt påverkade. I ren dumhet beslutar vi oss för att det skulle vara roligt att gå på den efterföljande mattelektionen i ett påverkat tillstånd. På vägen tillbaka till skolan tar Andreas sitt förnuft till fånga och tar bussen hem, medan vi andra går i väg mot mattelektionen. Jag och David har under promenaden hunnit nyktra till, medans Hans går runt i ett ordentligt påverkat tillstånd. Vi sitter ute i korridoren och räknar matte(well, snackar mest skit) när Hans, som upperbarligen förlorat kontrollen över sina kroppsfunktioner, reser ett ståtligt tält i sina stora byxor. Inte heller gör Hans den minsta ansträngning för att dölja sin erektion. Vi garvar.
3) Alla de lunch-öl på Romeo, som Jag och David tyckte var ett fullt naturligt inslag i årskurs tre på gymnasiet i Boden. Nej, som sjutton/artonåring är det nog inte vettigt med starköl till lunch.
På UB
Läste måndagens NSD just. Luleå- och SAIKfans har slagits i helgen. I tidningens sportpanel sitter några tidningens journalister och öser ur sig grejer som "det här är inga supportrar" eller "de bryr sig inte om hockey". Det här är ett så otroligt korkat, och dessvärre vanligt förekommande resonemang. Självklart finns det inte något försvar för den sortens våld, men att säga att de inte är supportrar är att framställa sig själv som onödigt obegåvad. Dessa människor är förmodligen unga pojkar som i brist på andra sammanhand att känna sig hemma i, skapar sin identitet genom att slåss eller bli slagen i Luleås eller Skellefteås namn. Hela deras liv upptas förmodligen av deras klubb, annars finns det inget motiv i världen som skulle få en ung människa, vid sina sinnens fulla bruk, att gambla med liv och lem på det sättet. Nej, visst är det här unga grabbar på väg in på helt fel bana, men likväl är de supportrar med ett hjärta som brinner för deras respektive klubbar. Det våra föreningar idag behöver göra, är inte att stänga av den här fallangen av fans, utan snarare visa dem att de faktiskt spelar roll, skapa ett VI och låte dem uttrycka sin kärlek på ett mer konstruktivt sätt.
Adrian Mole
- Facebookmissbrukets faror
- Ebba von Sydow
- Lifestyleaktig morgon-tv med Tilde de Paula
- Britneys rakade huvud
- Ring-in-och-vinnprogram på tv
- KY-utbildningar
- GPS
- Myspacestjärnor
- Global uppvärmning
- Lagom mycket Bush-hat på MTV
- Oversizeade kaffemuggar
- Stieg Larsson
- Fastighetsskatten?
- Trängselavgifter
- Janne Josefsson-journalistik
- Livscoachning
- Livsstilsmagasin
- Manligt mode
- Sydostasien
- Ordningsbetyg
- Timbaland
- La Liga
- Rosa bandet
- Alex Schulman
- Carolina Gynning
- Liten försvunnen, förmodligen mördad, unge från England
- Nya Moderaterna
What came first, the music or the misery?
Skulle jag kunna leva på något annat sätt och bara skaka av mig och hålla ryggen fri. Jag vet inte alls, jag har inga svar. Att vara en långsint lindansare är inget jag finner njutbart, så varför har jag då så nära till martyrrollen, framför allt inför mig själv, varför har jag så mycket lättare att ta till mig av det som väcker äckel i mig än det som faktiskt är bra?
Det hela ligger kanske i det som är jag. Jag menar, mitt liv, mina val, fan, jag är ju hammarbyare, det om något är väl att söka sig till underordning? Finns det en trygghet i maktlösheten? svaret någon?
sömnlöst
En fin kväll styrde Johanna upp åt mig, god mat, vin, film och mys. Hon är bra, den där Johanna. Sedan blev det lite ledsamt, onödigt kanske, alla dörrar kanske inte alltid behöver öppnas för insyn. Jag vet inte, det blir lätt lite ketchupeffekt för mig, då jag försöker berätta lite kommer gärna allt.
FC Gothia är avblåst, jag tror det är min förtjänst.
FC Gothia
20 år
Så grattis, älskade Johanna Normark, du är det viktigaste jag har i mitt liv, skillnaden mellan agoni och eufori och den enda kvinna jag vill kyssa under resten av mitt liv. Vila ditt huvud mot mitt bröst, låt mig kyssa din panna, håll min hand och så tar vi oss an världen. Du och jag, vi, alltid.
"fan vad fläkten låter"...
paul weller, en hjälte
wii
nu termin ny frisyr
efter:
