Yours Truly, Angry Blog

Igår gick jag igenom en del av de lådor som jag förvarat i mina föräldrars förråd.
I en av dessa lådor ligger det drösvis med skivor som jag inte lyssnat på på väldigt lång tid, så jag satte mig ner med några av dessa, bara för att, så att säga, låta dem ta mig tillbaka. Skivorna tog mig emellertid ingenstans, och det var med viss besvikelse som jag kunde konstatera hur musikens roll i mitt liv förändrats i takt med att jag blivit äldre. Det fanns en tid då jag kunde spendera hela dagar liggandes på min säng hemma i barndomens Sävast och bara lyssna och bläddra i tillhörande booklet. Visst, sådana stunder kan jag väl än idag, i mitt 22 åriga format, ha, men det finns en betydande skillnad, då upplevde jag nämligen en samhörighet med dessa människor, vilka jag idoliserade. Jag kan självklart även i vuxen ålder känna att musik talar till mig, men jag skulle aldrig hävda att jag, på min pojkrumssäng, skulle ha någon större betydelse för personen, eller bandet, i fråga, well, utöver de slantar som jag bidragit med till deras förmodligen redan välfyllda konton. Det är en lustigt naiv tanke, att rockstjärnor, mer än någon annan, skulle förstå just mig. Jag vet inte om det här är att betrakta som en falnande passion inför musiken, men jag måste ändå säga att jag inte har det minsta problem med den riktning mitt liv har tagit. Visst, jag kommer aldrig att älska ett band eller en skiva, så som jag gjorde när jag var fjorton, musik kommer alltid vara viktigt för mig, men en enskild grupp kommer aldrig mer betraktas som en direkt förlängning av det som är jag. Aldrig mer kommer jag se musiker som mina främsta förtrogna. Istället har jag människor som står mig nära som fyller den funktionen, och på sätt och vis antar jag att det blir så i takt med att man växer upp.
Jag kommer ofta på mig själv med att håna dessa banala band som tilltalar 14 åringarna av idag. Det här är dumt, då jag inte tror att man kan underskatta betydelsen av dessa band, eftersom dessa är viktiga för miljoner tonåringar runt om i världen, vars alternativ hade kunnat vara en känsla av alienation.