Yours Truly, Angry Blog

affektion->frustration->passion->erektion->lubrikation->penetration->ejakulation(->reproduktion?)

Affektion
Jag följer dig på håll, dina läppar formar ett leende vackrare än jag någonsin sett. För varje ett av dina ord faller jag än djupare.

Frustration
Betraktandets förbannelse.  Se men inte röra, se men inte röra.
Ge mig något litet bara, en hand på min kind och lyckan är gjord.

Passion
Min hand om din höft, mina läppar mot dina. Allt det vackra som du är driver mig till vemod, men ett vackert sådant. Jag är en liten pojke som helt plötsligt givits nyckeln till allt.

Erektion
Dina händer sänder strålar genom min kropp, små vågor av elektricitet. Dina fingrar rör vid mig och jag lyfter.

Lubrikation
Din andning slår tungt mot min hals och jag trycker din kropp mot min. Din puls ökar och jag känner ditt hjärta slå mot mig.

Penetration
Jag är i dig, du omsluter mig och vi är ett.

Ejakulation
Kroppens alla muskler rycker till. Vi är på andra sidan av allt. Du vilar i mina armar och jag vill inte sova, jag vill bevara och konservera den stunden. De saker jag egentligen vill säga passar sig inte, så jag släpper ut dem som en tyst tyst viskning.

"

smekmånaden är över.

Söndag idag och vi har nyss vinkat hejdå till Lena och Nisse, Johannas föräldrar. Det har varit en trevlig helg och det är förstås kul att få visa upp hur vi har det och hur vi bor, eftersom jag faktiskt är ganska stolt. I fredags var vi här hemma och tog det lugnt, jag lagade middag som jag tror var uppskattad och sedan såg vi idol och spelade golf på wii:et. Gårdagen spenderade vi på att handla, äta och sjunga andliga sånger, vilket även det var jättekul. Jag hoppas Nisse och Lena haft det bra här uppe och att de tycker att hennes dotter har det fint, i annat fall är det bara att vänja sig, för jag släpper aldrig deras dotter!
Nästa helg väntar Tornedalen för mig och Johanna.

Det börjar dra ihop sig till "primaries" i USA. Genom dessa ska kandidater för de två stora partierna utses, för att sedan att ge sig in i kampen om att bli landets nästa president. Jag har idag varit på en föreläsning om det amerikanska parlamentariska systemet, och jag slogs av hur lite många av mina kursare faktiskt visste om hur ruttet och odemokratiskt det stora landet i väst kan vara. Jag tror ju i och för sig inte att många av dessa läser min blogg, inte heller vill jag utge mig för att vara någon slags expert, men i egenskap av att åtminstone läst lite statsvetenskap vill jag passa på att belysa detta. Vem vet, man kan ju kanske öppna ögonen för någon i alla fall.

USA är, som alla nog känner till, ett land vars historia är starkt präglat av slaveri och rasmotsättningar. Faktum är att landet grundades av män som till stor majoritet var slavägare. Det är ju förstås svårt för oss idag att se logiken i att en människa ena dagen kan skriva fina texter om allas fri- och rättigheter, för att nästa dag hävda sig ha rätten att till och med slå ihjäl sina slavar. Svaret på problemet är tämligen enkelt, de svarta sågs helt enkelt inte som människor, utan som ett slags realkapital och ett verktyg i produktionen. När så slutligen deras befrielse kom, i samband med inbördeskriget, handlade det snarare om att slaveriet hade blivit alltmer betraktat som ineffektivt och dyrt i de allt mer industrialiserade nordstaterna. Det här är, emellertid, inte något som ofta lyfts fram i historieböckerna. Som fria män skulle nu slavarna få leva på samma vilkor som deras tidigare ägare. De skulle få vara en del av den demokratiska processen, "en man en röst", sades det. I sydstaterna var man dock snabba med att ändra på det här. Den vita befolkningen hade hämtat så mycket slavar från Afrika att man själv var i minoritet och stod inför en drastisk förändring om de svarta skulle "ta makten". För att komma till bukt med problemet införde man vissa kriterier för att få rösta. Man skulle äga en viss mängd land, man skulle ha en utbildning, man skulle kunna läsa och skriva och man skulle ha registrerat sig. Föga förvånande kunde praktiskt taget inga svarta leva upp till detta, då de trots allt just släppt ur sitt fångenskap. På så vis kunde man effektivt kontrollera vilka som fick rösta och på så vis även utslagen i valen och omröstningarna.

Om vi så raskt hoppar till dagens Amerika kan vi se precis samma fenomen, ett strukturellt urval för vem som är och inte är önskvärd inom väljarkåren. I USA röstar merparten av alla registrerade svarta män på det demokratiska partiet. Det här är procentsiffror som sett ganska lika ut genom många presidentval. I många stater finns lagar som innebär att man inte får rösta om man dömts till fängelse, eller fängelseliknande förhållanden, någon gång under sitt liv. I USA är en tredjedel av alla svarta män i fängelse, under övervakning eller har en vilkorlig dom liggande över sig. Det här gäller alltså bara de som är i den situationen nu, as-we-speak. Dessutom ska det också tas i beräkning att en svart man är sju gånger troligare att dömas till fängelse för ett brott, än en vit man är för samma förseelse. Lägg till det här att av de som trots allt får rösta är det få som överhuvudtaget är registrerade, alltså genomgått en procedur som egentligen bara var vettig innan någon fungerande folkbokföring fanns. Det görs ju förstås inte heller någon större ansträngning för att förmedla ut budskapet om vikten om att vara delaktig i valen, så istället är det de som av tradition alltid röstat som fortsätter göra det. Kan man kalla det för demokrati? Det här är inget annan än strukturell rasism, listigt orkestrerad av maktens män. Dessa män som är så rädda för sitt eget folk att de inte ger dem förtroendet att gå till valurnorna.

En annan faktor som urvattnar validiteten för utgången i ett amerikanskt val är det fullkomligt förkastliga elektorssystemet. När man röstar i USA så gör man det inom de enskilda statera. I varje stat finns ett antal mandat som ska representera statens önskan i ett så kallat där presidenten väljs. Små stater har ett litet antal elektorsröster, medan en stor har många. Om ett parti vinner i en stat tillfaller alla elektorsrösterna det vinnande partiet, oavsett hur knapp majoriteten är. Det här innebär att den kandidat som i slutändan väljs inte nödvändigtvis är den som flest människor röstat på. Det var just det här som inträffade 2000, då George W Bush valdes till ny president, trots att hans motståndare Al Gore faktiskt hade en majoritet av folkets röster(över 500.000 fler än Bush). Systemet med elektorskollegium är inget annat än en relik från då amerikas geografiska storlek omöjliggjorde ett valsystem som det vi har i Sverige. Många amerikaner menar på att metoden ligger i amerikansk tradition och beslutades om av stora män redan 1845 och att det inte är något man ändrar på. ...hade vi resonerat på samma sätt hade vi nog alltså fortfarande haft avrättningar, tvångssteriliseringar och skallmätningar.

Att särskilt många amerikaner hittar till min blogg är föga troligt, att någon av dem skulle kunna läsa svenska förefaller ännu mer osannolikt, men om det mot förmodan skulle vara någon som läser det här så vill jag att du och dina landsmän trotsar alla hinder och ser till att mannen nedanför triumferar vid 2008 års val.
peace

6. Oasis-Live Forever
Om ni tänker på det så skrivs det inte låtar om allt för många ämnen. Det brukar handla om olycklig kärlek, lycklig kärlek, ensamhet, lycka och om du heter Bruce Springsteen; frihet. Live Forever, emellertid, kretsar, enligt mig, kring något annat, något som sällan besjungs, nämligen vänskap, i det här fallet manlig vänskap. Under tonåren känner många en frivillig eller ofrivillig känsla av att röra sig utanför den stora mittfåran. Man betraktar de gelikar man har som en slags "brothers-in-arms" och tycker sig förstå saker på ett annat sätt en precis alla andra. Det är just den här tiden som Noel så väl lyckas fånga. "I think your'e the same as me, we see things they'll never see"

Markus: Nej, pissfilm med Julia Roberts på TV!
Johanna: Det är ju "my best friends wedding", den är ju hur bra som helst.. eller öh, jag bara skojade, jag vet inte...
Markus: Vem fan är du och vad har du gjort med min flickvän!?

nåja, jag älskar henne ändå. mycket.

Sveriges bästa blogg hittar du på adirf.blogg.se

Idag har jag vridit mig i infernaliska smärtor, jag har haft feber och gått runt med en smärta i svanken. När min mor påtalade att det här var symptom på urinvägsinfektion upphörde dock snabbt min agoni. Nu, några piller senare, är allt, så när som på lite feberkänsla, bra.

Idag landade syster Anna åter i Sverige och efter många månader i USA är hon så hemma i Västerås. Det känns könt att ha henne i landet igen, dels för att jag snart kommer få möjlighet att träffa henne och dels för att jag nu kan se på henne som bara ett telefonsamtal bort.

Igår länkade Johanna till min blogg från sin, sedan dess har mitt läsarantal halverats.. hur tolkar vi det?

Ja, verkligen. Höstens disiga fukt lägger sig verkligen som en blöt filt över ansiktet, så fort man sticker ut det utanför dörren. Jag har idag ägnat mig åt vitt skilda aktiviteter, så som löpning och bibelläsning. Vilken av dessa som är att betrakta som mer givande kan vi låta förbli osagt, men risken finns att apokalypsens fyra hästar även i fortsättningen får ta större utrymme än sina apostla kollegor. Det här säger förstås mest om min träningsdiciplin, då jag ändå bara bläddrar i bibeln ett par gånger om året.

Johanna ropar efter mig med frågor om Shirley Clamp. Jag tror att hon löser korsord, Johanna alltså, vad Shirley Clamp gör just nu är, för mig, totalt oviktigt.

Tidigare ikväll har vi tittat på "skild" och rapporteringen kring hovrättens fällande dom mot de så kallade stureplansprofilerna. "Skild" fick mig att inse att jag är ganska konservativ när det kommer till relationer. Att höra en ung tjej prata om att hon räknar både med att hinna med att gifta och skilja sig gjorde mig illa till mods. Gällande våldtäktsdomen så såg jag en ung kvinna sitta och prata om de "tysta våldtäkterna", det sexet som kvinnor ställer upp på för att det förväntas av dem, för att de t.ex låtit sig bjudas på drinkar. Det hela är äckligt och att dessa kvinnor förpassats till en sådan verklighet är bara djupt beklagligt och fel. Det här fenomenet gör att idioter till män kan tycka att det, på sätt och vis, handlar om ett utbyte av tjänster. I den stunden upphör kvinnan som människa och övergår till en inköpt knulldocka. De här jävla idioterna legitimerar att analt våldta en hjälplös kvinna genom detta, att hon var medveten vad det handlar om. Det är något ruttet som ligger över  vissa människor ur vår generations förhållande till sex, det sexuella våldet ligger allt för ofta, alltför nära för allt för många människor, och jag vill fan inte vara med. Så fan, tjejer, ha hur mycket sex NI vill, men bara när NI vill. Och killar, killar för fan, förutsätt fan i mig aldrig att tjejen från krogen verkligen vill bli dubblad, en i vardera hål, bara för att hon tog emot en drink och var dum nog att följa med just er hem.

http://ungdomar.se/qa.php?qa_id=1789

5. Neil Young-Only Love can Break your Heart
Tre ackord och banal text men ändå så förbannat bra.

Hemma ikväll. Rätt tråkig kväll. Johanna är ute och festar och jag är inte helt van att vara utan henne, mesigt, jag vet, men likväl saknar jag henne verkligen. Jag sitter och dricker en stella, spelar lite gitarr och sjunger högt och falskt.
På ålidhem brinner värmeverket, lite action, men det påverkar inte mig där jag sitter och leker Richard Ashcroft.

Jag saknar mina systrar lite, det ska bli kul att träffa dem igen, det känns som år sedan sist.

4. The Smiths-There Is a Light That Never Goes Out
Kliché, men en väldigt bra sådan. Min tanke var initialt att hålla både The Smiths och Morrissey utanför min låtlista, men det här är helt enkelt för bra och viktigt för att hållas utanför. Vad låten egentligen handlar om har det ordats om i många år, men för mig är det enkelt, det handlar om att efter en lång tids planlöst drivande hitta något som betyder allt. Det handlar om att gå från att inte ha någon hemvist till att hitta en plats som man inte skulle vilja byta ut mot något annat. Just såhär upplevde jag tiden då jag träffade Johanna. "Jag skulle vara tillfreds om jag skulle dö nu", sa jag flera gånger åt henne, när hon låg i min famn. Det skulle jag verkligen, då de stunderna är stunder av fullkomlighet.

"And if a double-decker bus crashes into us, to die by your side is such a heavenly way to die.
And if a ten-ton truck kills the both of us, to die by your side... Well, the pleasure - the privilege is mine"





Det här var förövrigt mitt hundrade inlägg på den här bloggen. kul

fonetiktenta nu på morgonen, rätt drygt!
Snart är helgen här i alla fall, den känns sjukt välkommen.
Imorgon firar vi att Björn fyllt 25 med stor fest med oktoberfest-tema, Johanna ska gå i liten rutig klänning och flätat hår, jag tror den outfitten kan komma till användning även senare...

3. Johnny Thunders & The Heartbreakers-Born too loose(born to lose)
John Genzale föddes i New York 1952. När John Genzale dog 1971 i New York föddes Johnny Thunders, då föddes punken. Johnny bildade 1971 The New York Dolls, rockhistoriens förmodligen mest underskattade band. Deras extravaganta yttre och glammiga image fick människor att tro att det handlade om en freakshow snarare än bandet som vars låtar senare skulle visa sig ha ett kolosalt värde för den nya vågens musikscen.
New York Dolls ägde hemstadens scener under några intensiva år under första delen av 70-talet, ingen spelade högre och hårdare, ingen pundade horse lika hårt. Efter att the dolls imploderat gick johnny vidare till att bilda sitt Heartbreakers, och det var med dem som låten i fråga spelades in. Låten återfinns på deras "L.A.M.F" från 1977 och kommer föralltid vara en anthem för alla killar och tjejer med punkdrömmar. 

Jag tänkte under en tid framöver skriva om de hundra bästa låtarna jag kan komma på. Dessa är inte ordnade i någon slags inbördes ordning. Någon färdig lista finns i dagsläget inte heller, utan jag kommer utifrån dagsformen avgöra vilka som kommer inkluderas. Genre, utgivningsår och creddighet är helt oviktigt, bra låtar är bra låtar, helt enkelt. Anyhow, nu kör vi.

1. Joni Mitchell-Chelsea Morning
Joni växte upp i Alberta, på den kanadensiska landsbygden. Just hennes bakgrund som glesbygdstjej tror jag har haft stor inverkan på hennes sätt att såväl uppleva som förmedla vidare saker och känslor. Chelsea Morning handlar om att vakna upp i ett pulserande New York City, slå upp fönstret och höra södra Manhattans alla ljud smälta samman till en underbar storstadssymfoni. Det är lyckan över att som enkel tjej från Kanada få vara en del av världens absoluta mittpunkt. Det är att se det romantiska i den grå gatan och det vackra i de rykande gatubrunnarna.

Vad är ditt livs största framgång?
Johanna, där råder ingen tvivel.

Och din största motgång?
För ett par år sedan nu, när jag bara kunde konstatera att jag inte hade någon som helst kontroll över mitt eget liv.

Vilken är din största fobi?
Fobi och fobi, men jag är i alla fall rädd för att avslöjas som fake. Därför försöker jag se till att jag inte gör anspråk på något jag inte kan leva upp till.

Om du fick välja, hur skulle du vilja dö?
När jag var yngre var jag övertygd om att jag skulle dö ung, och förhoppningsvis storslaget. Nu har jag lättare att se mig själv som gammal, och således är det också efter att ha levt ett fullgott liv som jag stilla vill somna in.

Vilken dag har varit den svåraste i ditt liv?
Jag vet inte, någon dag då det varit smärtsamt tydligt att det inte alltid blir som man tänkt sig.

Vad hatar du mest av allt?
Människor som anser sig kunna värdera ett människoliv utifrån ett "större" syfte. I min mening finns inget mer tröttsamt än unga idealister, sprungna ur medelklassen, hyttandes med pekfingret och basunerandes om revolution. Att romantisera över krig är fel, en död människa är död oavsett vad som föddes ur hennes bortgång. Er revolution är ett skämt.

Har du haft en riktigt dålig drogupplevelse?
Nja, alla de gånger man startat eller hamnat i onödiga bråk, i sådana fall.

Vilket är ditt favoritgift?
Alkohol.

Vilken bil skulle du helst vilja äga?
Ingen alls.

När bröt du ett löfte senast?
Jag vet faktiskt inte. Gör det mig till en bra människa; nej. Innebär det att jag bara är glömsk; ja.

Vilken är din favoritsvordom?
Pyt, cunt, fuck, horunge

Vad vet du idag som du önskar du visste när du var 15?
När jag var 15 trodde jag mig ha sett hela sanningen, idag är jag mer ödmjuk inför, well, praktiskt taget allt.

Konstigaste stället du vaknat upp på?
Under ett portabelt element

Nämn fem saker du gör när ingen ser dig.
Sjunger, spelar luftgitarr, dansar, speglar mig och plockar ögonbrynen

Märkligaste ryktet du hört om dig själv?
Att jag varit i slagsmål som aldrig ägt rum, att jag skulle vara homosexuell, att jag är hetlevrad som satan

Vilket av dina karaktärsdrag är du minst stolt över?
Att jag är feg.

Ångrar du något i livet?
Jag förstår inte dem som säger att de inte ångrar något. Mitt liv har varit fullt av mindre genomtänkta händelser.
Jag ångrar de gånger då jag gjort människor oförtjänt ledsna och jag ångrar de gånger jag inte ställt krav själv.

Det känns inte helt bra att vara klarvaken efter klockan tre, när det är tänkt att man ska sitta på föreläsning inte alltför många timmar senare

...nya strider.
Börjar med realian idag, kan bli intressant.

Dålig intensitet på bloggandet, jag vet. Jag känner bara att jag, för närvarande, inte har så mycket att säga. Jag kan inte ens komma på något att rasa över, konstigt.

Jag ser inte mig själv som en särskilt snygg kille. Lite mycket mage just nu, inget colgateleende direkt men jag tycker nog ändå att jag gör vad jag kan av det som gud utrustat mig med. Så, idag, kommer den slutgiltiga spiken i kistan, den lilla extra saken som cementerar min ställning som "inte så het kille". Jag har tidigare sagts likna tomas brolin(av faster, rent elakt) och Wayne Rooney(av kollega, som såg det som en komplimang trots att denne blivit utsedd till Englands fulaste man, varje år sedan genombrottet), men idag fick jag höra att jag liknar en tjock och skallig kille i idol. Nej, nu jävlar lägger jag ner det här, det fungerar bevisligen inte.


Du är så sjukt snygg och nu ska jag gå och lägga mig hos dig. Och jag är ju inte den som går och lägger mig hos fula killar. Det vet alla.

Ny pluggvecka.
Fredagens tenta är avklarad. Det kändes rätt bra, så den ska nog vara godkänd.
Lite folk hos mig och johanna i fredags. Väldigt trevligt med pilsner, lite spelande och gott sällskap.

Tråkig grej är att man inte fick ut så mycket i lön som jag hade hoppats på, det hade ju onekligen varit skönt med en lite smårik månad till, men nåja, det är väl lika bra att komma in i studenttänket igen.

Tenta igen på fredag, de duggar tätt nu. Fonetik heter kursen, och jag kan inte säga att jag känner mig säker inför den, då fredagens vocabulary-tenta varit prioriterad. På med blåställ bara..

Ikväll möter vi IFK och en seger skulle sitta fint, då både ellos, aik och hbk torskade poäng. SM-guld, här kommer vi.. ta mig fan.

Det ser ut att bli Boden den första helgen i november. kul. Det ska bli trevligt att träffa mina systrar igen. Johanna ska ju introduceras för Anna också. Det känns knäppt att min syster inte träffat mitt livs viktigaste person.

Oinspirerat blogginlägg, jag vet.