Yours Truly, Angry Blog

Långsam kväll i sävast. Syster Stina hemkommen, alltid trevligt.
Nykter ikväll eftersom jag ska arbeta imorgon, har jag blivit vuxen?
sakna

Ledig från jobbet idag. skönt.
klockan tickar och jag njuter att idag just vara oberoende av tiden. Dansar runt i kalsonger till Give em enough rope.
Öl med Daniel, Johanna och Johanna igår, trevligt med människor man inte träffat på länge.

sitter på jobbet. orolig i mig själv trots att jag försöker och inte egentligen har någon anledning.
Det är jobbigt, en konstruerad ovisshet som bara får mig att längta till sen, till efter helgen, till andra sidan, till helgen därpå. Jag vet att det måste tillåtas vara så, men likväl är det jobbigt att du känner så. Jag är rädd, om än obefogat, jag är illamående, om än konstruerat av mig själv. Jag är skamsen för att jag kan inte lämna gammalt därhän.
ångest.

...att när man ska dokumentera den förlorade sonens återkomst så ser jag ut som en fet finne(rätt sant) och han ut som luke skywalker

Lyssnade på P3 Svea, hörde timos let's kill ourselves a son och kom på att det på många sätt är en 2000-talets Bastards of young. Det här fick mig i sin tur förstås att dyka ner i replacements igen. Många år har nog hunnit flyta förbi sedan senast, och jag måste medge att jag nästan glömt vilket geni Paul Westerberg är.

Unwillingness to claim us, you got no war to name us
The ones who love us best are the ones we'll lay to rest
And visit their graves on holidays at best
The ones who love us least are the ones we'll die to please
If it's any consolation, I don't begin to understand them

We are the sons of no one, bastards of young

Igår var, ja jag vet inte. det var länge sedan jag kännt mig så hopplöst frustrerad, utan att ha någonstans att släppa ut det. Fel i huvud, dåliga känslor.
konstig dag, inte helt bra, men inte helt dålig, mest konstigt avaktande.
Jobbat till fyra, kommit hem och spenderat tiden sedan dess på att försöka sjunga(!), det har gått sådär.
Haft en Jesse Malin-dag idag, lyssnat mig genom timmarna på mitt arbete. Jag vet inte riktigt vad det är, men hans nasala och småfalska sång talar till mig på ett sätt som få andra gör. Det må vara långt mellan Brooklyn och Boden, men Jesse har aldrig svikit. En kung av vemod som talar till en enkel medelklassgrabb på ett sätt som han förstår.


1. Jesse Malin- Broken Radio
2. The Black Crowes- She talks to angels
3. Jesse Malin-The fine art of self destruction
4. Joe Strummer And The Mescaleros - Ramschackle Day Parade
5. Albert Hammond, Jr- Hard to live(in the city)

Idag känns det sådär att vara Markus, sjukt drygt att jobba hela långa dagen efter att endast ha sovit några knappa timmar. Boden känns inte pepp och jag längtar hem, mycket. Fan.

nattens låt: radiohead - fake plastic trees

efter jobb..
fortsatt risig dag, det mesta blir fel och jag blir upprörd.
det här med avstånd är helt klart inte min grej. det bränner under huden och huvudet rusar.

...och jag lyckas inte somna. Jobbat och slitit, borde egentligen däcka.
Tur att min dator väljer att samarbeta med mig för en gångs skull.
ny halvfin bloggdesign, alltid något

En jobb-midsommar är också en midsommar.
Arbete från åtta till åtta är nog ganska precis vad man orkar med under en dag, tänkte jag, och bestämde mig för att resterande dagen även den skulle förbli nykter. Efter att Kristoffer varit snäll och låtit mig låna hans bil tog jag mig i alla fall iväg till mätarvägen och daniel. En hel del trevliga återseenden faktiskt. Det skall dock sägas att man börjar på att känna sig lite gammal när det börjar dyka upp spädbarn på festerna, men Melker var skön.
Efter mätarvägen åkte jag iväg mot trångfors och en fest där kristoffer ville ha upphämtning. Stället var fullt med bönder, fulla bönder dessutom, i stereon spelades "pistvakt"-låtar. jag led.
Efter att ha avlidit lite, bråkat med en ful kille som tyckte att det var en bra idé att slå sönder andra människors köksluckor, och väntat på en blödig kristoffer i två timmar kunde jag äntligen ta mig därifrån.

Mycket korrespondens med Johanna under kvällen, hon var i en stuga och firade midsommar med en del släkt, familj och vänner. Jag hade väldigt gärna spenderat min midsommar där, med henne. Det lät som att de hade väldigt trevligt, sjöng och buggade(!) till dylan! Det känns lite surt det där, att jag missar ett sådant tillfälle med henne, eftersom det är just det jag vill ha. Jag vill att hon ska vara den jag träffar för att det händer något speciellt. Poängen med högtider av den sorten måste ju ändå vara att få vara nära de man älskar, så det naturliga hade varit att hon firat midsommar i mina armar, då hon sitter där, på ohotad första plats i mitt liv. Nästa år, då ska det inte skilja några mil, då ska vi vara tillsammans, företrädesvis i hennes delar av landet eller i umeå, då jag i alla fall i dagsläget inte känner mycket till övers för Boden.

Kul snack med Andreas igår, han är så skön som han alltid varit, efter att ha spenderat två år på att sukta efter sin förlorade kärlek konstaterade han igår; "markus, jag tror jag lever i det förflutna". Jo, så kan det nog vara andreas, med det är på samma gång din vemod och din sentimentalitet som gör dig till den hjälte du är, den mest fulromantiska människa jag mött. Mannen som hyllar den ljumna folkölen, den unga natten och de många minnen man delar, cheers. Och vem är jag föresten att säga att du lever i det förflutna, jag vill inte ens tänka på hur ett liv utan min Johanna skulle kunna se ut, men risken är nog att jag skulle stå där, precis som du, helg efter helg, med en öl i handen, och prata om den kärlek som gled ur greppet. Nej, dit ska jag inte, aldrig, för jag släpper henne inte, och jag vet att det är så det ska vara, eftersom jag helt enkelt känner det.
Nu kommer hon nog upp till mig i juli, jag kan knappt i mitt huvud föreställa mig hur underbarrt det kommer bli. Jag ska hämta henne på Kallax, krama henne, kyssa henne och inte inte inte släppa henne. Jag ska föra fingrarna genom hennes hår, kyssa hennes panna och trycka hennes kropp så nära min att inget utrymme längre finns mellan oss. Jag ska ta henne till sävast, se henne le, höra henne prata, se henne skratta. Sen ska hon somna på min arm, låta mig titta på hur hennes läppar lätt vibrerar i takt med hennes andning när hon just somnat. Sen ska jag somna, med hennes kropp mot min, och bara känna att allt är som det ska vara, att hon är hos mig.

Dagens låt: Eldkvarn-Fulla för kärlekens skull

är det imorgon. Jag ska jobba, hela långa dagen. Det känns hel ok ändå, jag hade ändå inga planer.
Jag önskar dock att jag kunnat vara på annat håll i landet, det lät så underbart.
Ganska seg dag idag, precis som vanligt just nu. Jag hann i varje fall med ett kärt gammalt återseende, vilket alltid är trevligt.

Jag har fortfarande lite svårt för att göra mig vän med Boden, jag vill ju inte vara här. Jag är dessutom väldigt dålig på det här med att "skärpa ihop mig" och göra mig lite mer mottaglig för sakerna här. Det kanske blir bättre med mer jobb, då får man ju i alla fall en anledning att klä om från mjukisbyxorna. alltid något.
Nej, jag blir för varje dag som går mer och mer säker på att det är Umeå som är mitt hem, för det är där jag är hemma helt enkelt, hos henne.

...sitter jag på myheritage.com och kollar vilka kändisar jag liknar. resultatet?
Ryan Phillipe 74%
Nick Carter 73%
Kiefer Sutherland 70%
Elin Woods(!) 70%
Kurt Cobain (67)

innebär det här att även kurt cobain är lik phillipe, eller är jag länken mellan dem?

Nja, tycker nog inte att programmet gjorde ett allt för bra jobb där!

Libs dag idag, när jag sitter här i mitt barndomshem och känner meningslösheten tränga sig på.
Biblioteket idag? jag tror faktiskt det.
johanna.

So I shout: Hey Princess, won't you come back home?
and I cry, I'm shaking and I'm on my own
and I wisper your name until the morning comes
Hey Princess, you're the only one

älskade jo,  mitt liv, min  kärlek.
nittio mil är vad som skiljer oss åt, det tynger mig.
men likväl som det geografiska avståndet kan göra mig förtvivlad så ger avsaknaden av andra skiljelinjer mig hopp. jag är helt övertygad om att du är den som det ska handla om för mig. Igår, när jag såg dig gå ifrån mig, när jag såg din röda addidaströja bli en röd prick allt längre bort kände jag enbart förtvivlan. En känsla av att "nu går hon, nu försvinner hon" drog över mig, och puttade till slut mig över gränsen för vad jag kunde hantera. Att vara utan dig kan nog kvala in som den jobbigaste uppgift mina 22 år ålagt mig. Jag kan känna infernalisk smärta inför att vara utan dig, att vakna, titta åt vardera håll och inte finna dig inom en famns avstånd. Jag saknar dig något kopiöst, men kan bara tacka högre makter över att den geografiska faktorn är en övergående sådan. Jag kommer aldrig låta det bli något som kan tänkas nöta på det som är vi. Jag kommer hålla dig nära igen, jag kommer kyssa dig och jag kommer återigen smälta över att vara i dina armar, för sommaren varar inte för alltid. I augusti är det du och jag fullt ut, och då släpper jag dig inte. Vi ska vara vi, jag ska leva mitt liv i din närhet. jag ska inleda varje dag med att kyssa dig vaken, du ska varje kväll somna i mina armar. Jag känner det, Johanna, du är den det skall handla om för mig, och jag släpper dig aldrig. jag älskar dig johanna, för allt du gör, för allt du gjort och för allt du fortsatt kommer att göra. du är mitt syfte och mitt sammanhang. Jag älskar, jag älskar så

kroppen känns dålig, hon åker ifrån mig, jag åker till boden.
jag vill verkligen inte. nej.

nej, dagens låt är flaming lips-fight test

Har idag städat ur jo's lägenhet på peddan, packat ihop och lämnat ålidhem.
Pizza och badkar sen, allt annat än dåligt.

Dagens låt: Stone Roses-(song for my) sugar spun sister
Dagens kille: Figo-mannen på pizzeria maria
Dagens Kvartersvärd: Svea
Dagens spel: tetris
Dagens diskussionsämne: Kubanska horor och krossade barndomsminnen

Johannas föräldrar var här i helgen. Väldigt trevligt och jag tror nästan jag har dem på min sida!
Det blev god mat, bad och tillfälle att visa upp vår stad, även om det mesta även var nytt för mig.
Jobbar sista dagarna nu, sjukt skönt att komma undan telemarketing nu. aldrig mer, aldrig mer. Sedan ag sa upp mig har jag dessutom bara blivit placerad på riktiga pissprojekt, vilket i sin tur leder till att jag jobbar mer eller mindre gratis. Värdelöst var ordet.

Snart är det "sommarlov" och boden för min del, även fast jag måste erkänna att jag egentligen inte vill. Jag hade kunnat spendera sommaren på paradiset på jorden, och likväl hade det varit ett mörker, då hon inte är där. Jag är så fast i henne, hon är mitt livselixir och jag oroar mig över hur det egentligen ska gå utan henne. Nåja, efter sommaren väntar ett liv, ett liv med henne. Jag led ett mindre sammanbrott igår, inte över nervpärsen som bajen utsatte  mig och  björn för igår, utan över hur jag aldrig kommer kunna skapa ett passande sammanhang till de känslor jag hyser inför henne. Det finns liksom inte utrymme i världen för att göra hur jag upplever henne rättvisa. Men jag antar att det är så det kan vara, det kan inte finnas en kontext till varje fenomen. Jag kan bara fortsätta försöka förklara för henne vad hon betyder, och jobba hårt för att allt jag vill göra i livet, görs med henne vid min sida.

I dagarna reser syster stina till syster anna i usa. Jag önskar att jag hade den ekonomiska möjligheten att följa med, men med csn som huvudsaklig inkomst har man inte råd med några excesser. Det spelar emellertid inte någon jätteroll, jag är lycklig just nu, även utan usa-resa.

Nu ska jag äta choklad-i-banan med johanna. livet, mina vänner, är gott

Blogspot körde ihop sig en gång för mycket, så nu styr jag min kos hit, till blogg.se.
Jag tror inte detta kommer orsaka någo större förvirring hos mig trogna läsarskara, då den utgörs av Johanna alena.

I alla fall kan jag inleda den nya bloggen med att hylla mitt liv just nu. Jag har så mycket mer än jag förtjänar, en ny lägenhet, en underbar flickvän och.. well, en underbar flickvän!

Till helgen kommer hennes föräldrar upp med lite prylar, det kan säkert bli trevligt. Det är faktiskt föräldrar man tycker om, även fast jag fortfarande känner lite prestationsångest i deras närhet.

Jag fick tillbaka min telefon idag, med all tillhörande musik. Det var skönt att ha tillgång till mitt lilla skivbibliotek igen, jag har saknat det. Skönt att sätta soundtracks till allt som händer nu.