sömnlösa nätter...

Kan inte hjälpa det, saknar jo.
Min plan var att lyckas med att ta det på ett enkelt sätt, att glädjas över att hon var här, och på ett lättvindigt sätt ta att hon återigen försvann-- hon var ju trots allt här.
Jag har emellertid svårt att hantera det hela, det är som att låta en bulimiker dofta över en godispåse, kort sagt. upplagt för katastrof. Att lämna ifrån mig henne känns bara dumt, rent av korkat.

Jag kunde inte somna och kände att en promenad var på sin plats. Jag kan inte se sävast som något vemodigt fint, jag kan bara sakna. ensamt, jobbigtimage25

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0