Yours Truly, Angry Blog

sitter på jobbet. orolig i mig själv trots att jag försöker och inte egentligen har någon anledning.
Det är jobbigt, en konstruerad ovisshet som bara får mig att längta till sen, till efter helgen, till andra sidan, till helgen därpå. Jag vet att det måste tillåtas vara så, men likväl är det jobbigt att du känner så. Jag är rädd, om än obefogat, jag är illamående, om än konstruerat av mig själv. Jag är skamsen för att jag kan inte lämna gammalt därhän.
ångest.