Yours Truly, Angry Blog

Lagade middag nyss, Johanna tog en tugga, sköt undan talriken och sa "det här var inte gott, Markus". Nåja, man kan inte alltid lyckas. Bortsätt från att vara lite petig i maten ha hon varit så underbar under helgen och de efterföljande dagarna. Vi har pratat framtid och det får mig att fyllas av en längtan efter alla de saker jag vill uppleva med henne. Många vill skjuta på vuxenlivet, jag vill leva det snabbt så jag kan lägga handen i hennes och se tillbaka på alla de magiska stunder vi haft tillsammans. Jag antar att det hela handlar om att jag försöker skapa ett sammanhang, en slags "historisk" kontext, värdig de känslor jag hyser för henne. Jag vill kunna sitta och titta tillbaka tillsammans med henne och känna att jag gett henne allt hon förtjänar. Idag är jag långt ifrån det, och jag antar att det är därför jag önskar att man fick vända blad på kallendern lite oftare. Åh, hon doftar av hopp, hon väcker livet i mig, hon har gett mig skrattet, hon är... allt.