Yours Truly, Angry Blog

Det börjar dra ihop sig till "primaries" i USA. Genom dessa ska kandidater för de två stora partierna utses, för att sedan att ge sig in i kampen om att bli landets nästa president. Jag har idag varit på en föreläsning om det amerikanska parlamentariska systemet, och jag slogs av hur lite många av mina kursare faktiskt visste om hur ruttet och odemokratiskt det stora landet i väst kan vara. Jag tror ju i och för sig inte att många av dessa läser min blogg, inte heller vill jag utge mig för att vara någon slags expert, men i egenskap av att åtminstone läst lite statsvetenskap vill jag passa på att belysa detta. Vem vet, man kan ju kanske öppna ögonen för någon i alla fall.

USA är, som alla nog känner till, ett land vars historia är starkt präglat av slaveri och rasmotsättningar. Faktum är att landet grundades av män som till stor majoritet var slavägare. Det är ju förstås svårt för oss idag att se logiken i att en människa ena dagen kan skriva fina texter om allas fri- och rättigheter, för att nästa dag hävda sig ha rätten att till och med slå ihjäl sina slavar. Svaret på problemet är tämligen enkelt, de svarta sågs helt enkelt inte som människor, utan som ett slags realkapital och ett verktyg i produktionen. När så slutligen deras befrielse kom, i samband med inbördeskriget, handlade det snarare om att slaveriet hade blivit alltmer betraktat som ineffektivt och dyrt i de allt mer industrialiserade nordstaterna. Det här är, emellertid, inte något som ofta lyfts fram i historieböckerna. Som fria män skulle nu slavarna få leva på samma vilkor som deras tidigare ägare. De skulle få vara en del av den demokratiska processen, "en man en röst", sades det. I sydstaterna var man dock snabba med att ändra på det här. Den vita befolkningen hade hämtat så mycket slavar från Afrika att man själv var i minoritet och stod inför en drastisk förändring om de svarta skulle "ta makten". För att komma till bukt med problemet införde man vissa kriterier för att få rösta. Man skulle äga en viss mängd land, man skulle ha en utbildning, man skulle kunna läsa och skriva och man skulle ha registrerat sig. Föga förvånande kunde praktiskt taget inga svarta leva upp till detta, då de trots allt just släppt ur sitt fångenskap. På så vis kunde man effektivt kontrollera vilka som fick rösta och på så vis även utslagen i valen och omröstningarna.

Om vi så raskt hoppar till dagens Amerika kan vi se precis samma fenomen, ett strukturellt urval för vem som är och inte är önskvärd inom väljarkåren. I USA röstar merparten av alla registrerade svarta män på det demokratiska partiet. Det här är procentsiffror som sett ganska lika ut genom många presidentval. I många stater finns lagar som innebär att man inte får rösta om man dömts till fängelse, eller fängelseliknande förhållanden, någon gång under sitt liv. I USA är en tredjedel av alla svarta män i fängelse, under övervakning eller har en vilkorlig dom liggande över sig. Det här gäller alltså bara de som är i den situationen nu, as-we-speak. Dessutom ska det också tas i beräkning att en svart man är sju gånger troligare att dömas till fängelse för ett brott, än en vit man är för samma förseelse. Lägg till det här att av de som trots allt får rösta är det få som överhuvudtaget är registrerade, alltså genomgått en procedur som egentligen bara var vettig innan någon fungerande folkbokföring fanns. Det görs ju förstås inte heller någon större ansträngning för att förmedla ut budskapet om vikten om att vara delaktig i valen, så istället är det de som av tradition alltid röstat som fortsätter göra det. Kan man kalla det för demokrati? Det här är inget annan än strukturell rasism, listigt orkestrerad av maktens män. Dessa män som är så rädda för sitt eget folk att de inte ger dem förtroendet att gå till valurnorna.

En annan faktor som urvattnar validiteten för utgången i ett amerikanskt val är det fullkomligt förkastliga elektorssystemet. När man röstar i USA så gör man det inom de enskilda statera. I varje stat finns ett antal mandat som ska representera statens önskan i ett så kallat där presidenten väljs. Små stater har ett litet antal elektorsröster, medan en stor har många. Om ett parti vinner i en stat tillfaller alla elektorsrösterna det vinnande partiet, oavsett hur knapp majoriteten är. Det här innebär att den kandidat som i slutändan väljs inte nödvändigtvis är den som flest människor röstat på. Det var just det här som inträffade 2000, då George W Bush valdes till ny president, trots att hans motståndare Al Gore faktiskt hade en majoritet av folkets röster(över 500.000 fler än Bush). Systemet med elektorskollegium är inget annat än en relik från då amerikas geografiska storlek omöjliggjorde ett valsystem som det vi har i Sverige. Många amerikaner menar på att metoden ligger i amerikansk tradition och beslutades om av stora män redan 1845 och att det inte är något man ändrar på. ...hade vi resonerat på samma sätt hade vi nog alltså fortfarande haft avrättningar, tvångssteriliseringar och skallmätningar.

Att särskilt många amerikaner hittar till min blogg är föga troligt, att någon av dem skulle kunna läsa svenska förefaller ännu mer osannolikt, men om det mot förmodan skulle vara någon som läser det här så vill jag att du och dina landsmän trotsar alla hinder och ser till att mannen nedanför triumferar vid 2008 års val.
peace